Jag ringde in till förlossningen på förmiddagen och fick veta att det fanns tid för att sätta igång mig på idag. Jag ringde till Andreas och berättade att 13.30 så skulle vi komma in till Sös och till förlossningsavdelningen. Jag blev jättenervös nu när jag viste att jag skulle föda inom en snar framtid. Jag tänkte på hur det var när Anton föddes och hoppades att det skulle gå fortare och lättare denna gången.
Som tur var så var min kompis Jannica hemma så jag kunde prata med henne och bli lite lugn innan det var dax för mig att åka och hämta Andreas på jobbet.

Klockan 13.30 så kom vi till förlossning, en sköterska tog blodtrycket på mig och satte en ctg kurva för att se så att bebisen mådde bra. Mitt blodtryck var lågt, precis som under hela graviditeten. Ctg-kurvan ser bra ut och bebisens hjärta slår med ca 145 slag per minut.

Klockan 14.30 så blir jag undersökt av en läkare som konstaterar att jag är öppen 3 cm och att det borde räcka med att ta hål på fosterhinnorna för att få förlossningen att starta. Har inte värkarna kommit igång på 1 timma så ska jag få värkstimulerande dropp.

Klockan 14.40 så tar barnmorskan hål på hinnorna och fostervattnet som kommer ut är klart. Jag tycker att det är lite jobbigt att det rinner så mkt vatten så efter att barnmorskan har kört ytterligare ett Ctg med fosterljud på 140 slag per minut så går jag och ställer sig i duschen. Jag känner lite svaga värkar men inte alls i samma utsträkning som när jag födde Anton.

Klockan 16.00 så får jag värkstimulerande dropp insatt för att värkarna inte har kommit igång ordentligt ännu. Jag ligger och vilar på sängen och känner hur värkarna ganska snabbt börjar att tillta. Vi börjar att träna på att andas igenom värkarna.

Klockan 17.21 tycker jag att värkarna börjar göra för ont, så jag börjar att andas lustgas för att lindra dem. Värkarna tilltar ganska kraftigt och jag tycker inte att lustgasen hjälper något så klockan 17.30 ber jag om att få en EDA som är en ryggbedövning. Narkosläkaren som ger bedövningen är upptagen för tillfället men ska komma så fort han kan.

Klockan 18.30 så är jag öppen 10 cm men bebisens huvud är fortfarande ovanför bäckengågnen.

Klockan 18.45 så kommer äntligen narkosläkaren och jag får min efterlängtade EDA. Klockan 18.55 så sätter barnmorskan en ny Ctg kurva på mig. Men denna gång så mäter de direkt på bebisens huvud.

Klockan 19.00 så börjar jag att känna krystvärkar men jag får inte krysta för att bebisens huvud är fortfarande så högt upp. Jag tycker att det är jättejobbigt då värkarna är så starka så jag försöker ändå att krysta.

Klockan 19.15 så krystar jag fram bebisens huvud, men sen tar det väldigt lång tid innan nästa värk kommer. Jag försöker att krysta utan värkar men då går bebisens hjärtljud ner till 65 slag per minut så barnmorska säger åt mig att sluta. Barnmorskan höjer och höjer på mitt dropp för att jag ska få en värk så att bebisen kan komma ut.

Klockan 19.27 så föds en liten pojke med ett apgar värde på 9, 10, 10. Andreas får klippa navelsträngen på riktigt den här gången och inte som med Anton. Bebisen väger 3350 gram och är 49 centimeter lång och har ett huvudmått på 35,5 centimeter. Jag får sy 3 stycken stygn och hon förlorar totalt 400 ml blod.